Vad det så här det skulle sluta,
var det så här det skulle gå?
tänk att två menniskor som älskat
kan bryta ner varandra så.
tänk att dom händer som har smekt mig
kan riva upp så djupa sår.
tänk att dom läppar som har kysst mig
kan atrackera mig så hårt.
Hur kan jag själv bli så förbittrad,
hur kan man säja allt jag sagt?
hur kan man bli så jävla kall?
vad är det för en gräslig avgrund
som plötsligt öpnas i min själ?
hur kan man tänka såna tankar
om nån man en gång ville väl?
Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel.
jag orkar en gång inte se dom,
det är fullttilräkligt som det är!
Tids nog kommer dom att säga
att livet måste ha sin gång.
att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sig om.
för min del går livet att återvända
på vilket jävla vis som helst!
men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt ikväll.
De här har hänt i mitt liv tycker att täxten passa så bra in på mitt liv jag hade då! ta hand om er!
